Jag ber så HEMSKT mycket om ursäkt för min frånvaro, jag vet att många velat läsa om allt men har helt enkelt varit för mycket att ta in och för mycket att göra! Men här kommer det! 

 

Nu har jag ju dock lite svårigheter kanske att komma ihåg exkat vad jag gjorde den sista veckan haha, men dagen efter graduation sa jag hejdå till familjen min som var och hälsade på sen packade jag lite och for till poolen med Alex, sedan på kvällen kom Kass och hämtade mig så for vi och kikade på Waldens graduation där då flera av mina närmasta vänner graduated, Carro bland annat:) Dagarna efter var mest bara hejdån, hängde med varandra sista gånger, käkade på alla mina favvo ställen och packade för fullt, jag hade bara en stor klump i magen hela tiden över att att åka hem, men jag grät inte jätte mycket, mest för att jag förstod verkligen inte att jag skulle lämna! Det gick verkligen inte in i mitt huvud. Men det sprack för mig lite när jag sa hejdå till the Hardys, bara för att dom har jag varit såå nära hela året, även i min första familj. Allra sista dagen var måndagen och det var en högtid så Cindy och flera var lediga, vi för till the mall för sista gången och gjorde lite shopping, sedan käkade vi på panera bread och efter det för vi hem så fick alla som ville komma förbi och säga hejdå, det rasade inte människor mest hela eftermiddagen men jag grät inte en gång för det kändes verkligen inte som ett hejdå, jag förstod det inte ens lite. På tisdagen skulle vi ju då kliva upp 4 på morgonen för att åka til flygplatsen, då grät jag hela morgonen, i typ 2h nonstop, men sen när vi väl var på flygplatsen bestämde jag mig för att fokusera på det istället, så då gick det bra sen. Hade hur mycket övervikt som helst först, så fick ge bort massa, sen kommer jag till säkerhetskontrollen så river dom upp hela min väska för att jag tydligen hade en kniv, vilket jag såklart inte hade, Men den väskan var packade såååå omsorgsfullt haha, så det var verkligen ett helvete att få allt att rymmas igen! Flög till Dallas där mitt plan vart försenat ngn timme men träffade massa andra utbytisar så det gick bara bra, sedan flög vi ju då vidare till Washington D.C. 

 

The year end camp hade väl kunnat vara en gnutta bättre, vi kom dit på eftermiddagen men inget var planerat för hela dagen så vi satt typ bara på hotellrummet hela kvällen, bodde med två svenskar, allla hade lika stora problem med svenskan haha, men sedan dagen efter hade vi då sightseeing, jätte fin stad verkligen, Och vi fick se the White House och massa memorials och sånna saker, men alltså det var så jävlaaa varmmmttt, jag från AZ lixom, men det var bara så jädra fuktigt att jag vet ju inte vad, man blev ju blöt av att bara vara i luften, haha, så det uppskattades inte! Det förstörde som lite touren oxå, bara för att man inte riktigt kunde njuta och tittat, utan bara fokusera på vädret. Men det var skojsigt ändå! Vi avslutade dagen med att åka till the mall, men vid det här laget fanns det ingen chans att jag skulle få med ngt i min resväska haha. Sista dagen, torsdagen gjorde vi absolut ingenting fram till 1, då vi checkade ut, sen var vi tvugna att sitta i lobbyn i ngn timme för att sedan ha ett möte som där vi disskuterade olika upplevelser och så,det var himla kul och skönt faktiskt. Men efter det gjorde vi absolut inget igen, så vi satt i lobbyn till sju på kvällen(!), sedan åkte vi till fygplatsen och väntade ytterligare ngra timmar, just innan vi skulle boarda och lämna staterna så ringde alla sina värdfamiljer en sista gång sen började alla oxå gråta hejdlöst, det var riktigt jobbigt, så då hade dom 40 gråtande och hulkandes ungdomar på flyget, uppskattades säkerligen det med. Vi flög till london, väntan där gick ganska snabbt och vidare till Stockholm! Var sån gaaalen känsla att landa i sthlm och alla skyltar var på svenska, folk pratade svenska och oj allting! Jag flög med ett gäng sthlmare så alla skulle stanna här och träffa sina familjer så kändes lite konstigt för mig att jag skulle flyga vidare upp till Umeå, men sen går jag ut så står min syster och extra mormor där med skyltar och blommor, blev så himla paff men det uppskattades verkligen så himla myccckkket! Min syster har precis flyttat till sthlm, Och det var så väldans kul att dom kom, hade ca 5h väntan så det underlättade ju, vi gick direkt och köpte kebab och alkohol haha, och bara pratade och pratade, fyfan vad jag älskar henne! Sedan vart det dax för mig att sätta mig på planet till umeå, då kom tårarna igen, kund einte häjda mig, grät hela vägen till Umeå. När jag landade stod pappa, men extra mamma och mormor där, mamma och alla var ju fortfarande kvar i USA sen så var alla mina kompisar och andra syskon på största eventet i Umeå, ngnsin, Martin Garrix spelade till exepmpel(???), men sedan efter typ5 min ser jag hur Lydia och Elina springer in på flygplatsen, haha då  har dom CYKLAT till flygplatsen i REGNET, och elinas kedja hoppa så lydia skjutsade henne och haha ah, kaos vare, men så jädra gulliga, hade sagt åt alla att dom verkligen inte fick komma för dom kunde inte missa yran, och en dag till gjorde ju inget lixom, men så jädra gulliga. Vi körde iaf dirket efter till hemmakväll, haha såklart, sedan hem till min EGEN SÄNG! På morgonen for jag och pappsen in till stan, dom har byggt så mycket här att det är som en ny stad, fixade telefon och massa kramar från folk vi mötte. På kvällen lurade mina vänner mig och hade ordnat en överaskningsfest, en middag bestående av en buffe med allt jag saknat, det var en udda blandning haha. SÅ hade vi förfest sedan for vi på andra kvällen på yran, aldrig haft så kul tror jag, bara träffa massor med människor som jag saknar så innerligt! 

 

Annat än det har ajg hunnit börja jobba, gå på bal, njuta av fint väder, och bara hänga med mina alldeles för underbara nära och kära! Men jkan säga att jag verkligen inte smält något utav det här, jag kan som inte tänka på ngt av detta längre för det går inte ihop i min hjärna, men tror att jag snart kommer smälta allt och längta tillbaka så mycket till Sahuarita, för jag har verkligen haft ett sådan otroligt underbart år! 

 

Måste oxå bara tillägga hur konstigt det har varit att skriva det här, speciellet första delen om mina sista dagar, för det känns som en dröm, att det aldrig riktigt hänt att jag var i USA! Och ni blev som allt mer riktigt för mig, tror kanske det är därför det tagit sån lång tid för mig att skriva om detta, det har varit så overkligt för mig. 

 

Vill tacka ALLA som följt mig under året, är så glad att jag har skrivit den här bloggen och kommer alltid att ha den som en dagbok, och hade nog aldrig skrivit så mycket som jag gjort om inte ni följt mig och kommenterat och varit så gulliga, jag vill absolut fortsätta att skriva här med USA relaterade saker, Carro kommer ju föresten och hälsar på om ett halvår, och saker som det! Så häng kvar! TACK