Okej, som jag sa tidigare så tänkte jag att jag skulle samla ihop lite svar på dom allra vanligaste frågorna. Så har jag även fått lite nya frågor som jag ska svara på. 

 

Jag är alltså en utbytesstudent i USA, jag går på ett amerikanskt high school och bor i en amerikansk familj. En utbytesstudent är egentligen inte ett utbyte utan det är bara jag som bor i en annan familj, det är ingen som bor i min. 

 

Man ansöker genom en organisation, exempel är Explorius, STS och EF

 

Behöver man något speciellt? 

Man behöver ha godkänt i alla ämnen och man kan inte ha gått ut gymnasiet. 

 

Man kan inte riktigt åka med någon eftersom man själv inte bestämmer vart man hamnar utan blir vald av en familj och man kan inte gör så att man blir vald tillsammans. Man kan dock önska delstat och kan då önska samma delstat som en kompis och kanske hamna nära varandra. 

 

Allt innan går på ungefär 80 000 - 90 000, sedan får man ej sitt studiebidrag under året så 1500 - 2500 är rekomenderat att ha varje månad. 

 

Det är ett läsår, alltså ungefär 10 månader. Man kan också åka ett halvår, men det kostar typ 5 000 kronor mindre än ett helt år. 

 

Om du ska åka nästa år så kan man åka om man är född mellan tidigt -96 och mitten på -99

 

Och i 99% av fallen så behöver man gå om när man kommer hem, året räknas inte hemma i Sverige. Även fast det gör det för norskarna... 

 

Jag älskar exporius! Dom är jätte personliga och har full koll på ens "historia" och vad som händer, man får en speciell person som man alltid har kontakt med innan och under året. Har inte upplevt några problem alls. 

 

Stor JA på den här frågan alltså! Haha det stämmer mycket bra.

 

Jag sparade pengar under några år innan jag faktiskt anmälde mig. Sedan jobbade jag väldigt mycket sista året hemma och sparade varende krona, sedan så hjälpte mina föräldrar till också! 

 

Den här frågan är troligtvis väldigt individuel. Jag började att tjata på mina föräldrar typ 3 år sedan, ca varje dag haha. Sedan när det väl kom till kritan så gjorde jag upp en budget för att visa att vi hade råd med allt, eller faktiskt så kom jag fram till att mina föräldrar skulle tjäna på att skicka iväg mig, hör och häpna, Sedan så jag i stort sett, "nu bokar jag tid för intervjun", och så gick vi på intervjun, min mamma var inte taggad efter det så lyssna inte riktigt på vad dom har att säga för det låter väldigt negativt, och sedan när jag blev antagen kunde dom inte riktigt säga nej för dom visste hur mycket jag ville det. 

 

Det bästa är school spiriten, alla homegames, olika event och allmänt hur taggade människorna är för sin skola. Plus shoppingen och matutbudet. 

 

Att vara utan sin familj och vänner och den stora hemlängtan som det kommer med. 

Jag tror det är väldigt annorluna vad som är bäst för en själv. Jag åkte efter tvåan för att jag var äldre, även om man är lite små "gammal" på skolan, så känns det skönt med åldern runt om, så som vara utan familjen och allt ansvar innan osv. Sedan så när jag kommer hem har jag bara ett litet år kvar, känns skönt att inte ha två, utan bara ett litet sen får jag göra vad jag vill. Det känns som om jag kan dra mer nytta av året med den åldern jag har nu, men det kan ju även ha att göra med mognadsnivå och så, så individuellt så att säga. Sedan för att försäkra om att jag skulle bli senior!

 

Ja det stämmer mycket bra! Och det går faktiskt bättre än vad jag trodde. Med matten ligger jag faktiskt före dom hemma i Sverige, Och eftersom jag inte har sista perioden så har jag den till att plugga, så då gör jag lite svenskt. På de flesta skolor kan man välja något som heter study hall, då man själv bara får plugga. Och då är det ju ett bra tillfälle att göra bort det. Sedan så behöver inte min matte var kvar förns skolan i Sverige börjar igen, då kommer jag göra kursprovet på en gång. Så jag känner mig inte så stressad! :)